Något att tänka på – huggorm!
juni 10, 2010
Hej Veronica!
Jag köpte Heesa Meesa’s Six Fols Maria av dig sommaren 2007 och hon är mitt livs bästa
vän och följeslagare sedan dess. Jag ville bara berätta att hon i måndags blev biten av
en huggorm och mycket svårt sjuk. Hon har legat på intensiv vårds avdelningen på Ultuna
universitetsdjursjukhus här i Uppsala sedan dess med dropp, hjärtövervakning och stark
smärtlindring. Efter att hastigt ha blivit betydligt sämre gav de till slut antiserum i
dropp, det är sista utvägen vid allvarliga huggorms förgiftningar då serumet är väldigt
riskabelt – hundar kan dö pga anafylaktisk chock av själva motgiftet. Det senaste dygnet
har varit fruktansvärt, jag har haft sådan ångest att jag kräkts och många många människor
runt om har varit oroliga och ledsna. Men i morse fick jag så äntligen beskedet att hon
blivit lite piggare! Hon har kunnat äta lite lite och varit ute och kissat i koppel (igår var hon
helt apatisk och ville inte röra sig alls pga smärtorna). Svansen har gått på henne hela tiden,
om än bara yttersta tippen när hon var som allra dåligast! Min kämpe!
Jag och alla runt mig håller nu alla tummar som finns att det fortsätter i samma riktning,
jag kan inte föreställa mig ett liv längre utan min Aiko. Jag älskar den hunden som ett
barn och är så tacksam att jag fick köpa henne av dig. Hon är det bästa som hänt mig!
Bättre än pojkvänner, studier, allt.
Om du vill kan jag höra av mig om hur det går med henne! Jag är övertygad om att det
är starka gener från hennes föräldrar som gör att hennes kropp kämpar 🙂
Du får jättegärna lägga ut mailet i din blogg! Ju fler som tar del av det desto bättre!
Och så tänkte jag att jag skulle uppmana dig att varna framtida valpköpare för.
Jag tror att många precis som jag inte riktigt förstår riskerna med huggorms bett
och därför rör sig i utsatta områden även under vår och försommar. Jag har inte
tänkt så mycket att hon skulle bli biten, det jag oroat mig för är getingstick i munnen!
Att gå på sin magkänsla tycker jag är otroligt viktigt också. Första veterinären vi var
hos nekade direkt till ormbett när jag frågade, hon sa att det var getingstick och gav
kortison och sen var det hem igen. Jag tyckte att det verkade onormalt att hon blev
så EXTREMT svullen och hade sådana smärtor för ett getingstick så efter ett par
timmar ringde jag Agrias jourveterinär och hon sa ”åk in till sjukhuset NU” och när
vi kom dit sa veterinären direkt att det var ett solklart huggormsbett.
Jag hade inte en aning om att det är så farligt för en hund att
bli biten, jag har hört så mkt om hundar som fått bett och bara blivit lite lätt svullna
för att sedan bli bra igen. Jag har nu fått lära mig att det är OERHÖRT viktig att
omedelbart söka veterinärvård för hunden eftersom giftet kan orsaka skador på inre
organ i flera dagar efter bett. Jag kommer från och med nu sprida denna kunskap
så mycket jag kan.
Så råd till hundägare: riskera ingenting genom att gå i högt gräs eller andra miljöer
där huggormen trivs under vår och sommar, lita inte på veterinärens ord till
100% – DU känner din hund bäst och se till att skaffa en riktigt bra försäkring.
Bara antiserumet för huggormsbett kostar 29 000 kr och denna vistelse med
intensiv vård kommer att utförsäkra mig hos Agria i och med att deras högsta
kostnadstak är 50 000 kr.
Kramar från mig, och jag är övertygad om att Aiko skickar en puss! Jag återkommer
i framtiden när Aiko är redo för en syster 🙂
Sanna
Usch vilken läskig historia! 🙁 Lilla Aiko är ju syster till vår Vintra, och jag vet inte vad jag skulle göra om något hände henne, eller vårt senaste tillskott Isis…! Skulle antagligen, precis som du Sanna, bli förtvivlad och varken veta ut eller in.. Och vad hemskt att (den första) veterinären bara skickade hem er..!! Vintra har ju råkat ut för en del grejer de år vi haft henne, bl a har hon sprungit rakt genom ett jordgetingbo – och då var varken hon eller vi kaxiga kan jag tala om… Vi har faktiskt som kortisontabletter hemma ifall olyckan skulle vara framme, även om man självklart måste åka in till veterinären sen ändå. Vi håller alla tummar och tassar vi har för Aiko och dig!!
Åh fy så hemskt!
Bra att du berättar så man tänker på DEN risken också… har precis som dig, bara varit uppmärksam på getingar runt nosen på Flora och att hon ska äta sniglar!
Ska dessutom bli ett ”orm-år” i år, sägs det!
Kan vara svårt ibland att alltid vara ”steget före” med dessa ”hoppetoss-hundarna som jämt vill utforska allt så grundligt och ingående! Nyfikna i en strut, är vad de är!
Hoppas att allt slutar väl med lilla Aiko, ser fram emot att få höra hur det går!
/Helene