Han har liksom adopterat oss som mammor allihopa…
Hej Veronica!
Liten rapport 🙂 Hemresan gick bra även om han kräktes när vi nästan var hemma. Inte så mycket dock. Vi förväntade oss att han skulle gny och vara ledsen på nätter och så men det har han inte alls varit. Nästan inget alls av den varan. Han har liksom adopterat oss som mammor allihopa. Sover gott även om vi går upp ett par, tre gånger per natt och kissar. Några olyckor har skett men vi går ut med honom mest hela tiden och då gör han ifrån sig fint. Vi hade gjort iordning en yta för honom med kompostgaller men han vill gärna ut och upptäcka mer av huset så igårkväll var han så glad och busig när han fick springa runt i vardagsrummet med alla oss som beundrade honom runtomkring 🙂 Vår katt tittar förundrat på honom från köksbordet och ännu så länge har Eskil då varit bakom gallret. Det verkar lovande men vi vet ju inte vad som händer när de träffas på riktigt så kattens klor är väl nerklippta… Han äter bra, leker, gosar, sover och upptäcker. Gnyr när han vill sova om vi inte fattar direkt. Som det ser ut nu så går det jättebra. Han är nöjd och trygg vilket känns viktigast – och är ett gott betyg till oss alla, tänker jag!
Med vänliga hälsningar Mari
Leave a Reply